in and out of life
I was thinking, in between my school books... That there are so many people in life, that you will probably never see again as long as you live. When you think that some people used to mean so much to you and that at the moment when you were with these people the thought of never seeing them again seemed unbearable. And then all of the sudden, things change, people change and suddenly you realise that you will probably never see them again. Ever.
Why is it that some people leave such great trace in your heart, while others seem to come and go without as much as a thought? Now, I long for all the people that are no longer in my life, and yet they could be if I wanted it that way. If I had played my cards right. It's a strange feeling, knowing that things could have turned out so different. It's scary how different my life would have been if, at certain points in my life, I would have made a different decision. And I wonder if I would have been happy...
Kommentarer
Postat av: Maria
Fast det är väl så, att de som är absolut viktigast finns alltid kvar. Även om man inte ses varje dag, eller ens varje månad, så vet man att man när som helst kan höra av sig och de finns där. No matter what liksom. Och vad som än har hänt innan. Om ett förhållande inte klarar av det tror jag att det är meningen att de bara skulle gästspela i mitt liv. Gud vad klyschigt det lät men jag tror verkligen på det. Jag har blivit så sjukt trött på människor på sista tiden, eller rättare sagt på att folk blir så sura på varandra. Jag har fått nog! Om någon är sur på mig, fine. Jag pallar inte bry mig längre och tänker inte be om ursäkt eller försöka gissa vad jag har gjort för fel. Fast dig är jag ju inte trött på, såklart :)
Trackback
